@ stadsbiblioteket

8 juni, 2010

Jag hittar ju som ni vet på saker att göra för att inte bli knäpp. Dagens projekt var bibliotekshäng med mig själv och lån av lite nya böcker. Jag tog Skrutt (cykeln, duh) och begav mig vid tretiden (ja, mycket senare än planerat men äh).

Väl där så kom jag på att Umeås stadsbibliotek inte är så himla mysigt. Men då kan man ju fokusera på böckerna istället tänker du. Ja det kan man.

Jag drack (medhavt) kaffe, åt nötter (med choklad runtom) och läste några kapitel ur Spegeln i spegeln av Michael Ende. Så gick några timmar och det var ju hela poängen. Yay! Lånade ovan nämnda bok samt Den tionde kretsen av Jodi Picoult.

Nu känner jag mig nödgad att förklara att jag gjorde annat än läste under de timmar som jag var där, för annars låter ‘några kapitel’ lite knapert. Jag kollade faktiskt twitter stup i kvarten samt läste lite poesi. Och med poesi menar jag Bob Hansson. Så.

Imorgon ska jag ägna mig åt tre favoritsysslor på en och samma dag: tvättning, städning samt bakning. <3 Synd bara att jag vänt på dygnet så pass mycket att tvättiden kl 10 känns tidig. Konstigheter.

Annonser

Jag skulle kunna blogga bilder från dagens promenad, det skulle jag. Jag har ju ett gäng. Jag gick på asfalt och fotade den, jag såg sol och massor med snö och jag promenerade mer än dubbelt så långt som jag brukar.

Men, alltså. Nu är ju detta inte en promenadbildblogg*. Orka. Det var i alla fall lika fint väder som de senaste dagarna, eller bättre egentligen, och jag var trött och sånt. Jag gick till Nydalahöjd på något konstigt vis, eller längs Kolbäcksvägen var det väl. Sen tog det en stund innan jag förstod var jag var. Inte lätt att vara lokalsinneshandikappad… När jag hade fattat läget så tog jag random väg och hoppades att den gick åt rätt håll, vilket den ju uppenbarligen gjorde eftersom jag sitter här nu.

Sen latade jag mig i en evighet, och åt mat och telefonerade med smulan och duschade varmt och länge. Sen pluggade jag slutligen, heja mig. Läste ett kapitel om barnarbete och barns arbete, ganska så intressant att se hur förväntningarna på barn har förändrats under 1900-talet. Sen om jag får ner det i en text är en annan femma…

Och så mello. Vad är det för elände? Det är andra chansen ikväll, det vill säga de som inte var tillräckligt bra första gången ska duellera mot varandra . I musik, inte i något spännande t ex fäktning. Mjaaa. Jag tittar ju, så jag ska kanske inte säga något ändå…

Om man vill bli tokig på riktigt kan man följa taggen #mel2010 på twitter, det är inte klokt så många tweets per minut som kommer då.

Det var den dagen. De närmsta två veckorna är det så mycket plugg så jag vet inte vad. Kommer säkert blogga meningslösheter dagarna i ända. Kul för er.

*Nej, jag vet inte heller vad Omkring är för blogg, men inte det iaf.

I had a dream

6 januari, 2010

och den var otrevlig! Men ändå häftig. Jag fattade noll.

Såhär var det. Jag var i skolan. Skolan var belägen på ett torg i Umeå. Jag höll på att missa bussen och glömma böckerna och allt sånt först, men skitsamma. Jag var i skolan, och plötsligt körde en bil rätt in i klassrummet, som även var en bank (?!). Typ, rakt på mig, genom glasrutan. Sen backade den ut, men bara för att köra på mig en gång till sen. Vafan? Tänkte jag. Det var förresten bankrånare. Bara en, men de var tre som hade planerat kuppen. Oklart vad de var ute efter, men jag antar att det fanns pengar på skolbanken.

Sedan skulle jag få ”prata med någon” eftersom jag hade haft en traumatisk upplevelse. Jag blev liksom påkörd. I skolan. Ingen annan i klassen verkade ha problem med händelsen dock, trots att de var där. Nåja. Jag skrev en uppdatering på Twitter om vad som hade hänt (viktigt? yes). Sen gick jag till det som skulle vara en samtalsterapeut… Men som visade sig vara en grupp psykologstudenter och deras lärare. Läraren var samma gubbe som var min lärare och var dessutom en av bankrånarna. Dude! Jag fick inte säga ett knyst om bankrånet då ju, utan studenterna frågade ut mig om helt andra saker som jag inte hade lust att prata om. Till exempel så frågade en kille vad jag tyckte om att någon skulle riva 25  eller 26 hus i Göteborg. Wtf? Jag svarade något korkat och skämdes sedan för svaret.

Efter ytterligare några dumma frågor avbröt jag dem och sa att jag minsann hade en fråga. Jag frågade något om bankrånsattacken på mig eftersom jag ju ville diskutera denna. Då blev läraren/rånaren jättenervös och svettig och tystade ner mig med något diskret hot.

Så, jag gick därifrån. Utan att ha fått prata om mitt trauma och med insikten att ingen skulle åka fast för rånet.

End of story.

Som sagt; jag fattar noll.

Såhär ser jag ut när jag fattar noll.