Promenad, plugg och #mel2010

Jag skulle kunna blogga bilder från dagens promenad, det skulle jag. Jag har ju ett gäng. Jag gick på asfalt och fotade den, jag såg sol och massor med snö och jag promenerade mer än dubbelt så långt som jag brukar.

Men, alltså. Nu är ju detta inte en promenadbildblogg*. Orka. Det var i alla fall lika fint väder som de senaste dagarna, eller bättre egentligen, och jag var trött och sånt. Jag gick till Nydalahöjd på något konstigt vis, eller längs Kolbäcksvägen var det väl. Sen tog det en stund innan jag förstod var jag var. Inte lätt att vara lokalsinneshandikappad… När jag hade fattat läget så tog jag random väg och hoppades att den gick åt rätt håll, vilket den ju uppenbarligen gjorde eftersom jag sitter här nu.

Sen latade jag mig i en evighet, och åt mat och telefonerade med smulan och duschade varmt och länge. Sen pluggade jag slutligen, heja mig. Läste ett kapitel om barnarbete och barns arbete, ganska så intressant att se hur förväntningarna på barn har förändrats under 1900-talet. Sen om jag får ner det i en text är en annan femma…

Och så mello. Vad är det för elände? Det är andra chansen ikväll, det vill säga de som inte var tillräckligt bra första gången ska duellera mot varandra . I musik, inte i något spännande t ex fäktning. Mjaaa. Jag tittar ju, så jag ska kanske inte säga något ändå…

Om man vill bli tokig på riktigt kan man följa taggen #mel2010 på twitter, det är inte klokt så många tweets per minut som kommer då.

Det var den dagen. De närmsta två veckorna är det så mycket plugg så jag vet inte vad. Kommer säkert blogga meningslösheter dagarna i ända. Kul för er.

*Nej, jag vet inte heller vad Omkring är för blogg, men inte det iaf.

Tusen dagar härifrån

Jag skulle kunna ha Jakob Hellman-citat som rubrik resten av året utan problem. Han har skrivit mycket fint, den mannen. Det kanske får bli mitt nya tema. Jakob Hellman-bloggaren ska de kalla mig och häpna och viska och peka.

Eller nä. Det kolliderar ju faktiskt med min plan att bli honsombloggarommuggar.

Idag är dagen då jag älskar att bo just här i mitt lilla hörn av Norrland. Umeå har varit fantastiskt idag. Jag promenerade min 4000 steg korta vända i solen och mötte ovanligt många på vägen. Några med skidor, många med hundar. Och så jag, med iPoden och mobilkameran.

Här är vägen.

Ibland önskar jag att jag hade en riktig kamera. Tills vidare nöjer jag mig med mobilen, som i alla fall fungerar någorlunda när saker är stilla eller i dagsljus…

-26

Hunden ba – Kom nu, det är säkert inte så kallt som det verkar.

Jag ba – Mmm, visst. *bylta på mig*

Skoterspåren har åtminstone blivit gångbara till slut.

På den här bilden ser det mörkare ut än det var.

Jag fick ta av mig glasögonen och ha dem i fickan, ty den imma som bildades frös till is och gjorde mig blind. Hellre halvblind, tänkte jag då.

Imorgon åker jag hem till Umeå. Tar med mig Smulan.

20100102

Sifferfascinationen fortsätter; idag är datumet en palindrom. Ja, jäklar.

Jag googlade när jag var osäker på om semikolon skulle efterföljas av stor eller liten bokstav. Hittade ”Sanningen är den att du kan leva ett rikt och lyckligt liv utan att någonsin skriva ett semikolon”. Mmm, språk.

Dagens promenad i bilder:

Det är två bilder, ja. Jag hade faktiskt annat för mig än att hala upp mobilen hela tiden. Dessutom är den min stegräknare (3660 steg, varav många i skoterspår).